Drangelska unplugged

2020-01-16
15:18:40

Om att ta bladet från munnen – på ett positivt och trevligt sätt .. eller?

En gång i tiden så hade jag en människa i min närhet som påpekade att jag inte fick komma med några påpekanden eller någon kritik om jag lät tråkig. Nej, jag skulle berätta hur trött jag var på hela situationen med en glad röst och en trevlig uppsyn… ungefär som att det skulle vara särskilt trovärdigt. 

 

Och ja, jag skulle helst vilja framföra mina synpunkter kring vad jag ser hända i ridningen idag på ett käckt och glatt sätt. Ungefär som man skulle le och knuffa någon i sidan som just fått besked om att den har fått en potentiellt dödlig sjukdom. Så här kommer det.  Rakt av utan att lindas in alls. Jag kan inte längre vara tyst. Inte hela tiden i varje fall. Nu pyser jag lite... håll i dig! Inget mer av detta: 

 

Om du utbildar din häst till att använda fel muskler till att hålla den upprätt så kommer det gå på bekostnad av dess hälsa. Hur utbildar du den till det för det gör du ju helt ovetandes? 

Jo, du går för fort fram. Du följer råd i tidningar och på nätet som inte har någonting alls att göra med den plats du och din häst befinner er på. Du tänker att protester har med lättja att göra. Du rider lektioner för tränare som har bokstäver framförr ordet tränare och ändå inte vet hur man anpassar träningen efter hästen och ryttaren den har framför sig. 

Du tror att hästens ålder avgör när du ska göra det ena eller andra. Du gör som de andra gör. Du har en tävlingsryttares träning för ögonen utan att ha tillgång till massage, solarium, skrittmaskiner, veterinärer som sprutar leder mm. Du tror att det viktigaste som gör dig till en duktig ryttare är att du kommer ut på en dressyrtävling. Du utgår från en karta som inte beskriver den terräng som är du och din häst. Och det kan bara leda raka vägen in i sjukhagen. 

Och jag lider med dig och din häst. Jag ser det vart jag än vänder mig. Det, i kombination med hur fantastiskt överrörliga hästar vi har avlat fram på bekostnad av deras hållbarhet gör utbildandet av hästen ännu svårare än det var för 20 år sedan. Och så finns det de som påstår motsatsen. 

Lägg till det att vi människor av idag (inte alla) vill ”go with the flow ”, ”boosta vårt ego”, få ”positive strokes” och Yolo och att inget ska vara jobbigt eller ta emot. Puh! Inte konstigt att vi ridlärare får det tufft. 

Det behöver inte vara så. Och du behöver inte vara så. Och du behöver inte uppfinna hjulet igen. Vad än folk skriver om nya rön och nytt, för vi älskar nytt, vill hänga med, så jag skriver också nytt. Det är inte nytt!

Det enda nya är att vi kan ta fram forskning som stöder det som de gamla mästarna ( end el av dem, inte alla) redan visste. Och att vi har lagt massor med pengar på att ta fram det, tyvärr. För det tycks inte ändra på så mycket. Lite som att det är onyttigt att äta godis men vi gör det ändå. 

Det nya är att:

a) vi tittar åt fel håll. På tävlingsryttarna. Gör inte det! De är tävlingsryttare inte hästutbildare för hästar som ska brukas i många år och följa oss som vår älskade vän.

b) Vi har avlat fram hästar för att tillfredställa dessa tävlingsryttares behov. De är supertaggade och superalerta och överrörliga. De hinner alltså bryta ner och slänga oss i backen långt innan de är starka nog att bära oss på ett bra sätt. 

Hur blev det så här? Jo, jag har en teori på det också.. men det får bli en annan gång. När du har hämtat dig från den här smockan, som utdelas med ett vänligt leende såklart och med en trevlig positiv röst. Och du, jag vet att detta inte gäller alla tävlingsryttare och jag är inte emot tävling per definition. 

 

 

 

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: