12:30:34
Kunskap är lätt att bära!
20 timmar i bilen och några hundra mil senare!
När man tillbringar så mycket tid i ridhus med två- och fyrbenta elever så behöver man också fylla på sina egna kunskaper. Kanske inte alltid så mycket kunskaper som inspiration och lust. Och eftersom jag understundom känner mig lite ensam i det jag gör och undrar om jag kanske är helt ute och cyklar, så bestämde jag mig för att åka ut och kolla läget.
Likadant överallt
Och vart jag än styrde kosan, till Ingrid Klimke i Münster, Uta Gräf i Kirchheimbolanden eller Anja Beran i Krottenhill. Vilka fantastiska hästmänniskor de är! Det var likadant oavsett. Fokus, tid, tålamod och upprepning är det som krävs för att utbilda en häst. Och rakriktning, rakriktning, rakriktning.
Det vill säga att be hästen att tvära och tvära och tvära för att göra den rak och samtidigt gymnastisera den. Och att hela tiden fråga sig; hur inverkar jag? Kan jag kalibrera min insats bättre? På vilket sätt är jag sned? Hur behöver jag hantera, motverka det?
"De kokar också potatisen med salt"
Så även om jag ibland känner mig som ett UFO som förespråkar de små, små stegen som så sakteliga leder dig och din häst framåt; rätt steg, på rätt sätt i rakriktning med en analys av läget som utgångspunkt, så visade det sig mycket riktigt att det är jag inte. Nej, tvärtom som min gamla ridlärae brukade säga. "Die kochen auch nur mit Salz" "De kokar också sin potatis med salt"
Teori & kroppsuppfattningen
När teorin är på plats och kroppsuppfattningen är skolad. Då är det precis som Anja Beran sa till mig i somras. Bara att göra! När det inte är det är det värre.. Det är nästan omöjligt att utvecklas som ryttare och utbilda sin häst utan att ha teorin på plats innan man sitter upp samt utveckla sin kropp separat. Och för hästen blir det liksom lite jobbigt att bära en ryttare som egentligen inte riktigt vet vad den gör och varför. Att förberda sig är ett sätt att ta ansvar.
Online trots alla fördomar
Känner mig glad ändå över att jag tog mig över alla datatekniska hinder som det innebar att skapa en online-kurs för att sprida god ridning som ger hästen och ryttaren ett mervärde. Vissa kvällar när jag skulle gå till sängs kändes det som att hjärnan skulle fatta eld bokstavligen av allt datatekniskt krångel. Men det var det värt! Det är så mycket lättare och roligare för alla inblandade och mer fari emot hästen nu. NÄr eleven har gjort förberedelserna innan vi ses. När den förstår teorin innan den ska rida övningarna. När den har förberett den egna kroppen genom att integrera vissa övningar i sin vardag. Glädjen och framstegegn är så mycket större. Så ja, det har verkligen varit värt det. Och fortsättningen är klar på första delen och fler ska det bli.