Drangelska unplugged

2019-03-29
15:02:00

Hoppsan vad tokigt det blev - går det att styra upp?

Vi kan inte utbilda en häst utan att göra fel för vi kan inte i förväg, innan vi lärt känna hästen veta hur den ska reagera på olika typer av stimuli. Men vi kan lära oss det längs vägen. 
 
De erfarna hästmänniskorna 
 
När jag växte upp var jag omgiven av gediget hästfolk. Gediget hästfolk i bemärkelsen att de tillbringade sina dagar med hästar. Att de hade tillbringat hela sina liv med hästar. De visste väldigt mycket av erfarenhet. Det kändes tryggt. Å ena sidan. Å andra sidan kunde jag också känna en viss förundran över hur de också kunde upprepa samma sak som ledde till en tokig situation, om och om igen. Det var lite som att fortsätta att köra in med bilen i garageporten fast att man redan provat det och det uppenbarligen inte var någon bra idé. 
 
Avsaknad av alternativ och perspektiv
 
I mångt och mycket hade de rätt, de hade erfarenheten och ögat och de hade skapat rutiner som gjorde att det fungerade bra trots allt. Men så var det de där garageports-situationerna. Det var de som gjorde att jag sökte mig andra vägar. Vägar som idag inte är så konstiga men som var det 1988 när jag bodde och jobbade i New York en period. Jag bestämde mig för att varje ledig dag skulle jag ta mig dit där Sally Swift var eller Linda Tellington-Jones. 
 
 
 
 
Sökte och fann
 
Jag sökte ett annat perspektiv på att "den är bara dum". Och ett annat alternativ på att hantera hästen och situationen. Eller en annan vanligt förekommande trossats "den är inte rädd, den bara vill inte". Det var befriande. Det var så roligt. Det lärde mig så mycket om flow. Och hur viktigt flow är i umgänget inte bara med hästen utan även med eleven. 
 
Främmande fågel 
 
Euforisk återvände jag till Tyskland där jag var stationerad och ville givetvis frälsa världen. I varje fall den del av världen där jag bodde. Jag kan säga att det var inte så lätt för den ville inte bli frälst. Inte då. Då fanns inte det här med djurskydd och etik på samma sätt. Våra holsteinska bönder och hästuppfödare kliade sig under Elbemössan och knackade sig mot pannan. 
 
Vet bättre idag
 
Idag vet jag att det här med att frälsa världen är ett väldigt tröttsamt arbete. Det är bättre att ge de som kommer av sig själva all kraft och energi och dela med sig av sina kunskaper till dem. Mer flow och mindre motstånd. Under de åren som följde ända fram till idag så reflekterar jag ofta över hur mycket lättare det är när man gör rättare från början. De gamla skrämde mig ofta med att "ve om du gör fel", "då kommer det gå åt skogen och din häst är fördärvad för alltid".
 
Rätt och fel
 
Det ligger tyvärr något i det. De hade både rätt och fel. Hästens hjärna liksom faktiskt också vår egen har en tendens att i varje given situation ta fram inte den senaste händelsen kopplad till situationen utan den som lämnade starkast intryck. Den som gav den starkaste känslan. Och rädsla och ilska väger tyngre än glädje och trygghet. Det är en överlevnadsprincip. Därför hade de rätt i bemärkelsen att man ska så långt man kan förutse och undvika situationer som kan gå snett och skrämma hästen. Eller en själv för den delen. 
 
När det redan har hänt 
 
Hur det än är så kommer vi trots de allra bästa intentioner inte kunna undgå att det blir tokigt ibland. Att vi tar i för mycket, för lite, vid fel tillfälle, på fel ställe osv. Hästar är också olika. En del oftast de som faktiskt inte är så smarta om man får säga så reagerar helt annorlunda än de som har tänker mycket. Vi kommer med andra ord sannolikt att någon gång skapa en ogynnsam situation som hästen kopplar med obehag och rädsla eller ilska från vår sida. Som helst enkelt skrämmer den. Och som den sedan vill undvika. "Den vill inte", tror jag det...Vem skulle vilja bege sig dit där dess människa blir arg? Eller rädd? Eller där det var obehag sist? 
 
Vad vi kan göra
 
En sådan erfarenhet som hästen, eller vi för den delen har gjort kan man inte ta bort. Men man kan fylla på med så många positiva erfarenheter och så många nya kopplingar till den situationen, människan, platsen, övningen osv som man kan tänka sig. Detta tar givetvis tid, lång tid. Och när hästen av någon anledning blir stressad i en sådan situation så kommer det gamla beteendet, det tråkiga att visa sig igen. Som t ex vid  ett stallbyte eller på en träning. Då måste många timmar investeras i att skapa nya, positiva erfarenheter kring denna sitution. 
 
Lösningen 
 
Har olyckat skett så blir det som sagt till att spendera många timmar med att skapa nya positiva upplevelser att koppla till det som skett. Så att hästen har flera val i hur den ska koppla och reagera. Det allra bästa är förstås att alltid vara förutseende, att gå stegvis fram. Hellre vänta en dag till. Avvakta, låta hästen smälta informationen från sitt eget nervsystem. Ta myrsteg! Precis som vi gjorde när de holsteinska hästbönderna knackade sig mot pannan. "Vad ni håller på.. bara sitt upp och rid!" Den kortsiktiga lösningen är det. Den långsiktiga är att ge hästen tiden den behöver att vara lyhörd och gå stegvis fram. Det slår den kortsiktiga med just hästlängder och år. 'Alltid! Dessutom gör det samvaron säkrare för alla inblandade! 
 
Rid väl & genomtänkt
 
Ps Stå på vår maillista om du vill ha tips & råd mer regelbundet. Eller inte missa fina rabatter när vi lanserar kursstarter. Klipp ut länken nedan och klistra in i webbläsaren så kommer du dit! 
 
https://lyftdinridning.simplero.com/page/77720