Drangelska unplugged

Du vet hur det är när man får en sådan föraning, man liksom känner det på sig. Och så gör man ändå inget. Så var det förra veckan. Fredag eftermiddag, ingen brådska någonstans. Hade tagit in Taboo för att göra iordning honom och rida dressyr, ute såklart mellan träd och grenar och i åkerkanten. Det är så skönt så länge man kan göra det. Helt magiskt! 

Såg och ändå inte
Medan jag gick lite fram och tillbaka i stallet så såg jag i ögonvrån att Wild Love alias Walle såg ut att fösa runt sin hagkompis lite grann. Tittade t om på klockan och konstaterade att hon faktiskt var närmare kvart i fyra. Då brukar jag ta in och rida hästarna. Men det var ju så fint väder så jag tänkte, mot bättre vetande och mot magkänslan att ; äsch jag kan rida Taboo först och sedan ta in Walle. 

Så korkat så här i efterhand. Jag kände det, anade det… men ibland är systemet så trögt. Det kom liksom inte upp till medveten nivå. Nåväl, jag rider en underbar runda och tar verkligen tid på mig. Vilket härligt ridpass! 

Ramlat omkull
Så kommer jag tillbaka och tittar ut ur stalldörren mot hagen och ser Walle stå och skrapa och min stallvärd Gabriella står och fyller höpåsar och säger nåt i stil med att nu vill han in minsann. Jag går in igen i stallet för att ta av benskydd och fixa lite.

När jag tittar ut igen ca 4 minuter senare så meddelar Gabriella att Walle just hade ramlat omkull. Ramlat omkull? Jag går ut för att hämta in honom och mycket riktigt han kan inte gå. Han får i princip inte fram vänster framben. Inte för egen maskin. In i boxen och jag tänkte stilla att nu kommer han väl aldrig mer ur den… 

Och han kan verkligen inte röra vänster framben framåt. Gabriella och jag är kvar i det faktum att han ramlade på sidan och letar överallt och han är varm på utsidan av bogen längst ner där benet börjar.. men inte mycket mer än det. 

Jag lyfter upp hans ben och rör det i alla himmelsriktningar och det går fint. Jag lyfter det andra frambenet för att se om han kan stå på det skadade benet och det går också bra. Men han kan inte föra fram benet själv. Lårkaka tänker jag han har ett skrapmärke på utsidan av bogen men det ser inte nytt ut. Jag ringer den fantastiska distriksveterinären och vi undersöker honom gemensamt per telefon. Hon tror också på lårkaka på biceps men vill inte ställa diagnos på telefon. 

Vill inte stå upp
Vi avvaktar och jag fixar med allt möjligt och tänker att jag ska försöka leda ut honom. Det går nästan inte att få honom ens ut på stallgången och han kan bara gå om jag går med det onda benet åt honom. Hmm. Vi bestämmer att jag åker hem och att G ska meddela hur han ser ut vid middagstid. Och att min dotter Vera kommer ut vid 21.30 och kollar en gång till. 

Gabriella ringer och säger att han låg ner kl 20.00 och att det nästan inte gick att få upp honom. Vera åker dit. Hon säger att han verkligen har väldigt ont. Ska han nu få kolik av att han har så ont i benet? Han som är en sån maghäst. Jag tänker att jag ska ha is i magen. Det är fredag och kommer hon på jourtid så kommer tusenlapparna att flyga all världens väg. 

Orkar inte stå emot
22.45 orkar jag inte längre stå emot min oro för att något ska vara brutet. Jag ringer distriktsveterinären som kommer och ger smärtlindring i blodet. Det är alltid vanskligt att ge smärtlindring till en magsårshäst. Nästa dag är han lika illa och kan bara med hjälp komma ut i en paddock. 

Nu har det gått en vecka och läkningen går med stormsteg. Vi smörjer 2 ggr per dag med Compagel och han har stallbandage som han gärna själv tar av och vi går med honom i omgångar när han inte står i sin paddock där han förvisso också kan gå runt. Och han börjar bli muppig, ett gott tecken. 

Lyssna på intuitionen
Det jag egentligen ville berätta och fråga dig som läser det här var: Har du ocskå gjort så någon gång? Har du också upplevt att du starkt har känt att du ska göra något eller inte ska göra något och så har du inte lyssnat på den känslan… och så har det hänt det som inte skulle hända. På sätt och vis helt i onödan eftersom du ju kände det på dig. 

Sen kan man ju förvisso också bli nojjig och stimma upp sig i onödan. Men man vet faktiskt inte när det var i onödan för då hände ju inget tråkigt heller. 

För säkerhets skull
I vanliga fall brukar jag när det gäller hästar och barn också för den delen tänka som engelsmännen säger ”rather safe than sorry”. Nästa gång ska jag stanna upp en lite längre stund och tänka ett varv till. 

Rid väl & genomtänkt! 

Christina 

Ps. Att han ramlade omkull var för att han efter att han blivit sparkad av sin hagkompis som han vallade runt försökte skrapa med ena frambenet och sedan när han skulle byta ben så fick han inte fram det skadade och ramlade då rakt på sidan.