Drangelska unplugged

Så har jag återigen haft besök av min eminenta hästfysioterapeut Helene Stridbeck. Det känns gott att ha en så kompetent person i mitt nätverk. Den här gången var det en stallkompis som ville ha hjälp att titta på sin häst. Och det fick hon. Eftersom en bra dag är en dag då jag lär mig något nytt så passade jag på att spetsa öronen. 

 

Helene har ju en gång berömt mig för att jag var den bästa adressen för just rehab-ridning. Det berömmet kändes vid första åhörandet lite kluvet. Men, skulle jag inte vara bra på ridning...? Sen bestämde jag mig för att suga i mig det allra viktigaste i det hon sa. Och jag tänker att om alla ägnade sig åt rehab-ridning så skulle det inte finnas några utslitna hästar. Och hästar som ska slås ut finns det som bekant gott om. 

 

Eller som hon sa idag till min stallkompis. Vi måste lägga upp träningen efter den svagaste länken. Vi kan liksom inte bortse från den när vi tränar hästen. Eller tränar och tränar. Ibland handlar det om att hästen har lagt sig till med mönster pga felaktigt ridning tidigare i livet kanske som inte är gynnsamma för den. Man skulle kunna säga att den har lagt sig till med en dålig hållning. Eller ett sätt att gå och stå på som har utlöst smärta som leder till kompensatoriska rörelser och muskelspänningar som i sin tur leder till nya överansträngningar på andra ställen. 

 

Summa summarum så måste hästen och inte sällan ryttaren också lära om. Göra om och göra rättare. Bryta det mönster som inte är gynnsamt och hitta det som fungerar långsiktigt. Och det kan ta lite tid. Och oftast är det små, små pyttesteg. Särskilt i början av rehabiliteringsträningen. Sen kan man ta lite större steg. Men i början är det oerhört viktigt att man är "at the point" och kort-korta pass. 

 

En anpassning till den svagaste länken helt enkelt. Och kom ihåg att om hästen inte vill, vägrar, är obstinat eller motsätter sig så är det i princip alltid pga att något gör ont. Även om du inte tycker att det kan vara så eller verkar så. Tro mig!