Drangelska unplugged

2014-12-31
16:00:00

Vilse i pannkakan

 

Där stod jag liksom lite avpolletterad.  Ändå visste jag någonstans eller anade att det liksom var bra. Förnuftet sa att det var bra. Men, det kändes inte bra. Alla dessa underbara människor! Alla dessa härliga kurser och sammankomster! Min roliga, vitsiga, och spirituella ridlärare och alla våra långa timmar av utömmande och spännande samtal på tyska. Plötsligt var det borta. Och eftersom den ridning som jag ägnat mig åt i så många år inte kunde ta mig vidare med min häst så var jag även där lite vilse i pannkakan.

Tålmodiga vänner lyssnade

Jag stötte och blötte det hela med min trogna och tålmodiga väninna Frauke. Och min stackars sambo fick också lyssna timma ut och timma in. Sen höll det inte så länge till. Det var mycket som tog slut i samma veva. Samarbetet med Bent och kontakten med det akademiska, min älskade underbara häst som gick och dog och sen också mitt levebröd som delvis försvann litegrann. Jag hade ju ändå översatt och gett ut två böcker om akademisk ridkonst på egenstartat förlag. Jag hade lagt min själ i akademisk ridkonst i Sverige. Det finns hur många tidningsartiklar om det som helst som antingen jag har skrivit eller uppmuntrat någon journalist att skriva.

Mina elever försvann

Jag tror att ca 80 % av mina elever försvann när jag inte längre var inkörsporten till en ridplats hos Bent. Eller iallafall så nära ”solen” man kunde komma utan att behöva rida för honom inför så många människor. Säkert var många elever också osäkra på mig som ridlärare just för att jag var osäker på ”hur”. Och många lämnade också säkert bara för att om jag nu inte var trogen det akademiska sättet. Vad var jag då trogen? Och visste jag det ens själv? De andra lämnade när de upptäckte att jag började ändra min undervisning. En tid var jag också vilsen.

Förlorade min älskade partner

Jag hade förlorat min vapendragare och min möjlighet att förevisa vad vi behärskade, dvs min trovärdighet. Istället hade jag hans lilla”odåga” till unge, Indigo som var för ung och väldigt vild. Det enda som höll mig uppe då var nog vildbasen Indigo och att vi väntade tre föl efter Aureolo den kommande sommaren. Två från kallblodstravarstona Sapphire och Thulissa och ett från mitt fina PREsto Inquieta, Indigos mamma. Ett sto som jag köpt från Gitte i Danmark och som också är mor till den häst som Gitte skänkte till Bent, El Blanco men som han inte kom överens med, utan som hamnade hos Marijke de Jong i Holland.

Kallbloden tågar in

Jag var så inspirerad av Ewa att jag köpte en hel radda kallblodstravare och även ett lusitanosto. Det vimlade av hästar. Och ändå stod jag ganska stilla och trampade i min egen ridning. Jag ville tillbaka till mina rötter. Mina rötter kan enklast uttryckas som ”A versatile horse” – En mångsidig häst! En häst som man kan göra det mesta med, rida i tre gångarter, hoppa; iallafall mindre hinder, rida ut, rida dressyr, galoppera, galoppera, galoppera och rida barbacka och tolka och simma och fäkta från hästryggen och rida terränghinder.

Kommer från fälttävlan

Inte för inte kommer jag ju från fälttävlan och är fostrad i denna gren av ingen mindre än Kurd Albrecht von Ziegner. Min allra underbaraste ridlärare från åren i Tyskland. Han lever än och har hälsan och undervisar några elever ännu trots sina 96 år.

Jag ville inte längre vara sådär akademisk som många var. Den ena hästen kunde bara piaffera men inte trava på en volt. Den andra kunde göra levader men inte galoppera.

Ryggen gick sönder

Min rygg brakade av överansträning någonstans kring den tiden som Aureolo gick bort och jag blev diagnostiserad med dubbla diskbråck och deltidssjukskriven så nog fick jag tid att tänka alltid. Om någon där och då hade talat om för mig att man bara kan träna sig ur en sån situation så hade allting gått fortare. Minns att det var många saker som fick mig att vakna. Insikten att jag måste och kunde träna mig frisk i ryggen eller åtminstone besvärsfri var en av dem.

Funderade över målet

Det bidrog också till att jag började fundera över vad jag ville ha ut av ridningen och hur friska jag ville att mina hästar skulle vara för att ridas eller hur friska de skulle bli av ridningen. Och hur vet man det? Att de blir friskare? Om de fortfarande bara kan piaffera två steg men inte trava ett varv på volten. Jag kände i takt med att jag började träna och tog mig genom smärtan över på andra sidan, den friska sidan att jag ville vara sportig, rida sportigt och friskt och sunt och hjälpa hästarna att bli starka och energiska.

Tankeställare

En av de saker som gav mig en tankeställare var när vi skulle ha en demo på Djursholms ridhus. Då var jag på väg att lämna Bent och det akademiska eller kanske hade jag redan gjort det. Efteråt säger min gamla ridkompis och numera ridskolechef Eva Ulf; ”Vad roligt att det finns en ridstil för de som är handikappade eller har väldigt svaga kroppar och ont och inte kan rida sportigt”.  ”Också för hästar som kanske bara kan skritta. Att de också har en uppgift” sa hon. Så hade jag aldrig sett det.

Sportig ridning

Idag vet jag att man inte kan utbilda en häst till en riktig tretakts-galopp som också kan ge rena luftiga byten i en ylleutstyrsel. Man kommer nämligen att bli redigt svettig på kuppen. Jag vet också att alla hästar inte är friska/hela nog för att någonsin kunna göra det. Eller ryttare som inte vill det. Och det är helt okej. Men, jag ville något annat nu.

Stolt och glad

I januari 2006, en vecka innan Aureolo halkade i hagen och krossade sitt högra bakknä mot en sten under snön så sade jag till min väninna Anne-Christine och jag väldigt glad och stolt. ”Vad gör man nu liksom?” När allting sitter galoppen och skolgaloppen, piaffen, passagen, skolorna! Ha, man är liksom bara lycklig. Han avlivades några dagar efter min födelsedag då knäet enligt röntgenbilderna var krossat som ett duralexglas. Trots detta kunde han resa sig och lägga sig och gick på sitt krossade knä in till röntgen. Det eviga skolgalopperandet och terre a terrandet och piafferandet hade gett honom enormt starka bakbensmuskler. Tack Bent Branderup för att du gav mig tillgång till det!

Ange källa

Det gick en tid, ganska länge. Bent var ju full av de allra mest fantastiska citat och talesätt. Det imponerade och gav mig känslan av att han var så oerhört klok. Förlusten av en vän och inspiratör och ridlärare kändes stor samtidigt som jag visste att jag gjorde rätt. Min väninna Gitte Gjersoe ville trösta mig lite och ge mig perspektiv på situationen och gav mig tipset att läsa ridmästaren Sadko Solinski. Så gjorde jag och häpnade över alla ”stölder”. En tag tänkte jag att Sadko stulit av Bent för det var ordagrant det Bent sa.. Bara det att det skrev så mycket tidigare. Och där finns också skissen på Bents sadel. Det var både sorgligt och på något vis uppfriskande att inse att mycket handlade om att kopiera någon annan men inte nämna sin källa. Jag har alltid tyckt att det är viktigt att nämna källan. Men det är klart då förstår ju folk att det inte är jag som är fantastisk utan att jag bara förmedlar kunskap som jag har samlat på mig även om jag kanske satt ihop det på ett annat sätt kanske. Och säkert också bidrar med egna tankegångar.

Vaken

Nu stod jag vaken och som nybadad i isvak och ville likväl hitta något fungerande sätt som kunde härbärgera mina ”gamla” kunskaper och ge mig en mångsidig häst. Det gick ett tag där jag famlade i intet. Ju mer man undervisar desto mer har man ju behov av att få inspiration själv. Det blev många lärare jag provade och bitvis förkastade Philippe Karl, Marc de Broissia och Anja Beran mfl. Mötet med en ny ridlärare  var inte särskilt positivt heller.. ingen sån "sväva på moln"...

Kommentarer:
2015-01-03 @ 12:52:04
#1: linda Bööj

Återigen, tack för att du delar med dig, och vi är många som inte någonsin överhuvudtaget varit osäkra på dig som ridlärare eller din förmåga. Saknar den tiden, kanske kommer jag tillbaka till hästlivet en dag och då vet jag vem jag återigen ska be om hjälp och var jag ska hitta inspiration... kram på dig från Linda

2015-01-04 @ 10:50:20
#2: Johanna

Tack för det!

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: