Drangelska unplugged

2019-02-03
22:32:00

Ryktning på ett skönt sätt eller på ett standardiserat sätt?

Det är så glädjande att det kommer fram ny och banbrytande forskning. Verkligen! 
 
Och så finns det forskning som jag inte vet om jag tycker är nödvändig. Som t ex att man har lagt forskningspengar på att ta reda på att man inte kan koncentrera sig om man är kissnödig. Behöver man verkligen ta fram bevis för det? Och lägga pengar på det? 
 
Och så blir jag så nyfiken på hur det kan komma sig att man behöver forska på hur hästen vill bli ryktad. Känner mig kluven inför det. Jag vet ju att det fanns en tid då jag också kom direkt från ridskolan till att bli med egen häst. Och då levde jag också i tron att man skulle rykta hästen efter ett särskilt schema. Med bestämda borstar. 
 
 
Linda Tellington-Jones
 
Och jag ska villigt erkänna att det krävdes att jag mötte den kanske viktigste personen i mitt hästliv; Linda Tellington-Jones som är grundaren till TTEAM-metoden. The Tellington- Equine-Awareness-Method. 
Det finns ett innan hennes inträde i mitt hästliv och ett efter, efter 1986. 
 
Hon lärde mig så mycket men framförallt lärde hon mig att lyssna in hästen. Att hästar inte ljuger. Att man inte måste borsta hästen i princip någonsin på ett sätt som den inte tycker om. Det viktigaste är inte att den blir ren. Det viktigaste är att man bondar. Hästen må vara hjälpligt ren. Så att utrustningen inte skaver. Men att den ska vara så ren är inget behov som hästen har. 
 
Rykten inget egenvärde 
 
Enligt en annan enastående forskare på häst Martha Kiley- Worthington så var det här med rykten ett sätt att hålla soldaterna sysselsatta så att de inte drog in till de kringliggande byarna och gjorde unga flickor med barn, spelade bort sin soldatlön och söp sig fulla. Och givetvis ville man imponera på kungar och vara beredd att när som helst gå ut i strid. Men i vår moderna värld har rykten som maniskt beteende från ryttarens sida inget egenvärde. Basta! 
 
Skapa ett band mellan ryttare och häst
 
Rykten kan vara gynnsam för hästen och främja dess välbefinnandeo och skapa cirkulation. Men bara om det sker på ett sätt som hästen är med på och finner angenämt. Den ksa göra att man bondar. Skapar ett band av förtrolighet och samförstånd. Annars ska man låta bli och bara borsta bort det värsta. 
 
Var man ryktar lika viktigt 
 
Inte nog med hur man borstar. Det är lika viktigt att veta var man ska börja om man har en känslig häst som har negativa erfarenheter. Och vad  man väljer för borste. Linda lärde mig att halsen är den plats hästen brukar ha mest spänningar i, eller ryggen, i varje fall om vi pratar om dressyrhästar ( halsen) och hopphästar (ryggen). Så börja någonstans där hästen uppskattar borstningen. Och välj rätt borste. När min fälttävlanshäst Giovanni skulle opereras för en tumör i hoven och vara konvalescent länge bestämde jag mig för att vi skulle utforska hur han skulle kunna börja älska rykten. Han hade alltid hatat den från dag 1 av vår bekantskap. Men jag tänkte att det var ett bra sätt att bonda vid alla besök på Ultuna. En gång i veckan i ett år i en obehaglig, för honom, miljö.
 
Giovannis läxa 
 
Så småningom förstod jag att han uppskattade mjuka borstar bättre och att rykta med ett drag och ett skrap mot skrapan var inte att tänka på. Han blev rasande. Och på halsen och ryggen och magen gick inte att rykta i vilket fall. Bara borsta med mjuk borste. Det var så jag utvecklade dubbelstrykningen och sen gick jag mellan varven runt hörnet och drog borsten mot skrapan. Och sen hittade jag en engelsk ryktborste med mjuk läderrygg.
 
Lite här och lite där - "brush by" liksom
 
Och med den började jag borsta honom, på rumpan. Efter ett tag fick jag göra det och huvudet och lägga in en sån dubbelrörelse. Men inte skrapa av mot skrapan. Sen fick jag göra lite huvudet och ett tag på halsen och huvudet igen. Och lite på rumpan och ett tag på ryggen och så rumpan igen. Till slut stod han still, lös och njöt av rykten för han visste att jag skulle lyssna på honom. I evighet liksom. Vilken skillnad det blev i vår relation. Han tittade på mig som något förvåndad. Och mild i blicken. Ungefär som att han var så nöjd med att han lärt mig att kommunicera. Genom att lyssna och anpassa min insats efter det han sa. Jag kan rekommendera det! 
 
Här är en film där jag ryktar Walle för första gången. Det bästa är om hästen är lös så klart så att den kan uttrycka sig. Och visa vad den gillar och inte! 
 
https://www.youtube.com/watch?v=TNQmBD3V2jE
 
Rid väl & genomtänkt! 
 
 
 
 
 
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: